vi lever på det du gav oss, lyckan

sitter och tänkar lite just nu. eller väldigt mycket faktiskt. men det enda jag får fram är fina minnen, jag hör dig skratta och det får mig att ta fram mitt stora leende. samtidigt tänker jag på att jag verkligen inte kan förstå att jag aldrig mer kommer få se dig så lycklig som du var på denna jord, aldrig mer få se dig i ögonen, aldrig mer få se dig ligga och vara klarvaken och glad eller halvsova i din svarta fåtölj med tv:n på, aldrig mer få se dig i din husbil så stolt, aldrig mer få krama om dig, aldrig mer kunna säga "hej vicke" när jag kommer till er, aldrig mer få höra dig säga "oh" när man pussar dig på kinden, aldrig mer få ens prata med dig, detta dödar mig inombords. jag kan verkligen verkligen inte förstå vad som har hänt, för detta existerar inte hos mig. tanken utan dig, den finns liksom inte. för det ska inte vara så. så som du har hjälpt och söttat allihop har betytt så mycket, du kunde allt. du var älskad av alla för det fanns inte det mista lilla ont i dig alls, bara så mycket go-het. du var världens snällaste människa, ärligt talat. tårarna har forsat som floder ut ur ögonen idag och allt det för dig, men jag vet innerst inne att du vill att vi ska vara glada och tänka på allt vi varit med om istället. om alla så fina stunder tillsammans. men samtidigt som tårarna rinner så fanns det ett leende inom oss, leendet av att se dej utan att ha ont. veta att du nu kommer titta ner på oss från paradiset utan din smärta. när jag skulle säga hejdå till dig förut var min högsta önskan att ett mirakel skulle ske och att du skulle säga hejdå tillbaka, som du alltid gjort.. men jag kände bara en kall kind mot min. vila i frid nu våran älskade sven-arne "vicke" gideonsson ♥

Kommentarer
Postat av: vendela

finns alltid sandra! <3 love

2011-06-30 @ 15:51:54
URL: http://veendelala.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0